Dagens inlägg:
Alla pratar om kunskapssamhället.
Det är dags att vid maktskifte lägga grunden för att alla medborgare ska ha en chans att ta till sig kunskap.
Kunskap är inte något passivt, inget lager av ting som ligger och väntar. Kunskap förlorar sitt värde om det inte relateras till något. Många vill hålla sig ajour och lära sig mer, och denna jakt efter mer kunskap fortgår vad staten än gör.
Men staten kan både skapa hinder och erbjuda möjligheter.
Inför kompetenskonton
- Ett sätt att göra livet lättare för dem som vill utveckla sin förmåga är att inrätta kompetenskonton. För den enskilde som skulle vilja studera vidare är det svårt att få pengarna att räcka. Samtidigt har både arbetsgivarna och staten ett intresse av att vi hela tiden försöker lära oss mer. Kompetenskonton är en form för samfinansiering. De ekonomiska riskerna sprids och det som alla tre parter har intresse av kan bli verklighet.
- Men regeringen har inte lyckats samla sig till ett beslut. Ett system vars hela poäng ligger i dynamiken, att alla på arbetsmarknaden ska få bättre möjligheter att studera vidare, har pressats in i ett statiskt fördelningsperspektiv: Får alla lika mycket? Inte det - då går det inte.
Det är dags att göra slag i saken och införa denna möjlighet. För många år sedan avsattes medel till just detta, men hela idén jämndes med marken av (s). Alliansen bör ta tag i detta när maktskiftet är ett faktum.
Inför betyg tidigare
Betygens vara eller inte vara är en av den svenska skoldebattens eviga frågor.
Men den är felformulerad.
Självklart måste studieinsatserna bedömas och eleverna få en begriplig reaktion på sina insatser. Det finns olika sätt att ge sådan. Ju äldre eleverna blir och ju närmare intagningen till gymnasieskolan de kommer, desto starkare blir argumenten för betyg.
Därför måste det finnas en gräns för när betyg senast ska introduceras. Nedåt däremot bör staten inte lägga sig i hur skolorna väljer att redovisa sina utvärderingar.
Tidiga betyg är inte vara fel. Det viktiga är att skolorna på något sätt följer upp hur eleverna utvecklas, att de snabbt ger hjälp åt dem som halkat efter och uppmuntran till dem som gjort framsteg. Det statliga förbudet mot betygsliknande omdömen är klåfingrigt och har dessutom skapat oklarhet om skolans skyldigheter gentemot elever -- och föräldrar.
Inför kompetenshöjning hela arbetslivet.
Sökande efter ny kunskap måste fortsätta hela arbetslivet ut.
Vi ställs i livet gång på gång inför frågor som väntar på ett svar och problem att lösa. Det innebär att alla måste få tillfälle att fortbilda sig för att nå större insikter och djupare kunskaper. Kunskapssamhället eller tjänstesamhället är här.
Kunskap är färskvara och måste underhållas.
Avskaffa arbetsrättens anställningsskydd
En faktor som faktiskt motverkar kompetenshöjning är arbetsrättens princip "sist in först ut", vilken är en kvarleva från det gamla produktionssamhället. Den ger medarbetare med många år i företaget ett starkare anställningsskydd än andra oavsett kompetens. Ålder ger förvisso erfarenhet, men det krävs ett kontinuerligt lärande för att den skall komma till sin rätt.
Arbetsrätten premierar låg rörlighet och ökar risken för att de som tappat engagemanget ändå stnnar kvar av rädsla för att komma sist i kön på en annan arbetsplats.
Den uppmuntrar till, att vi i stället för att anta nya utmaningar, utnyttja den erfarenhet som finns och ta oss an nya uppgifter någon annanstans, blir vi kvar.
Dessutom förhindrar det en nödvändig rotation arbetskraft och nyanställning av yngre kompetens.
Inför lärlingsutbildning
Alla är inte lika intresserade av teoretiska kunskaper utan vill ha en mer praktisk inriktning.
Idag finns det få möjligheter att ta en utbildning med ett praktiskt innehåll. Skapa samarbete med industriföretagen och återinför lärlingsutbildningen.
