Världens
rika länder skulle kunna fram till 2030 göra mer för att minimera de
resor som flyktingar måste ta sig för. Att investera i teknik för att mildra
konsekvenserna av klimatförändringarna kan förhindra många människor från att
bli flyktingar. Att bygga upp kapaciteten att hantera oväntade
befolkningsvandringar, internt eller från sina grannar, i händelse av konflikt
eller missväxt kunde erbjuda flyktingar att stanna kvar snarare än att försöka
nå en annan kontinent.
År 2030
kan vi se tillbaka på dagens flyktingkris, som har gett oss möjlighet att experimentera
och lära oss att planera för större utmaningar. Har vi använt denna
möjlighet på ett klokt sätt? Eller inte? Vi har 14 korta år på oss...
Ett antal scenarier finns…
Vi
står på tröskeln till att besluta om vilken väg världen kommer att ta. Det är
dags nu! Och det finns ett antal scenarier att välja mellan. Några beskriver vi
nedan.
Föreställ
dig detta: När konflikter sker och människor flyr, så vet de att - när de når
säkerhet - kommer de att välkomnas välvilligt och effektivt tilldelas ett
tryggt, stabilt land, enligt en överenskommen kvot. Varje land har ett system
för att integrera nyanlända smidigt i samhället. Med ett bankkonto, en
inledande boplats och stöd för att hitta ny sysselsättning.
Föreställ
dig att skolbarn får lära sig om en svunnen tid, där flyktingar
behandlades annorlunda: de var begränsade till fängelser, förhindrade
genom stängsel och soldater med laddade vapen, utspärrade av regler,
myndigheter och politiker från att nå det land där de kunde arbeta
och tjäna sitt uppehälle och, om de mot förmodan slinker igenom, får leva i
skräck för lagen och nedvärderade av den lokala befolkningen. Skolresor
går till 2016-erans flyktingläger, som bevarats för eftervärlden, och
barnen förvånas över att tidigare generationer kunde ha varit så hjärtlösa
och rädda för sina medmänniskor.
Kanske
kommer en sådan värld att finnas en dag. Med presidentvalda Donald
Trump som har kampanjat med misstankar om syrianska flyktingar och mexikanska
invandrare, ovilja till medkänsla etc etc känns det tyvärr dock alltmer
avlägset än någonsin - och även i optimistiska stunder är det svårt
att föreställa sig detta scenario år 2030.
Så vad är realistiskt? Hur skulle flyktingars situation ser ut då?Syrianska flyktingar blev företagsledare
Det kommer att vara annorlunda.
I synnerhet kommer Syrien sannolikt inte längre torna upp sig så stort.
Kanske återvänder många av dagens syrianska flyktingar tillbaka hem, för
att återuppbygga landet. Många har själva nått framgång i väst -
de kommer att finnas som företagsledare, ofta med anställda syrianska vänner
och medborgare, som företag ledda av invandrare alltid har gjort. Så om syriska
flyktingströmmar fortsätter efter 2030, kommer sannolikt dessa syriskt
ledda företag att mildra detta problem.
Flyktingar
från andra aktuella oroshärdar - Somalia, södra Sudan, Afghanistan - har
lägre genomsnittlig utbildningsnivå, så deras entreprenöriella framgångar kan
vara färre 2030. Men de finns och kommer att vara mer organiserade än de
är idag och bättre rustade för att hjälpa sina landsmän och
-kvinnor om dessa länder fortfarande har flyktingströmmar.
Även om
dessa konflikter har lösts till 2030, kommer andra säkert att ha
uppstått.
Klimatförändringarna kommer att alltmer öka konflikten om
resurser och även skapa flyktingar direkt, då självhushållande jordbrukare
måste överge sina missväxtjordar. Vissa prognoser
om klimatförändringar anger att en miljard människor har
fördrivits från mitten av 1900-talet. Många kommer att finnas i Afrika där
flyktingströmmarna idag går söderut. Väldigt många kommer dock att bege sig
norrut. Runt 2030, kommer invandrare att knacka på Europas dörr i långt
större utsträckning än de gör idag.
Auktoritära regimer, murar och krigsfartyg
Extrapolera några
aktuella tendenser och du kan måla upp en dystra bild för 2030:
populistiska, auktoritära regimer smattrande om säkerhet allt hårdare,
krigsfartyg patrullerar i Medelhavet och sänker båtar som ignorerar
varningar att vända tillbaka, användning av fängelseområden med fruktansvärda
förhållanden i tredje land, såsom Australien och Papua Nya Guinea
gjort, flyktingar som fråntagits från sina värdesaker, såsom har skett i
Danmark, stängsel långa som Östeuropa. Du kan skönja terroristnätverk och
kriminella nätverk som siktar på massorna av desperata människor som inget har
att förlora.
Extrapolera även
andra tendenser, där det finns grunder att ha förhoppningar. År 2015
ändrade ett fotografi av Alan Kurdi med ett litet barn allmänhetens
attityder och politik nästan över natten. 2030 kommer
kommunikationsteknik att binda samman världens folk ännu närmare
varandra. Dagens ungdomar, stöpta i sociala media-aktivism, kommer att ha nått
maktpositioner 2030 och en framgångsrik integration av dagens flyktingar
kommer att göra negativa stereotyper och rädslan för
medias skräckpropaganda svårare att upprätthålla.
Men om
allmänhetens attityder har blivit mer omtänksamma och generösa, hur kan det få
framgång i politiken? Medan helt öppna gränser i idealfallet kan vara det
långsiktiga målet för mänskligheten, kommer detta år 2030 sannolikt att
förbli logistiskt overkligt. Det är dock realistiskt att hoppas att länder
kommer att mer jämlikt dela ansvaret för att ta emot flyktingar.
Kanske kan handelsuppgörelser bli ett sätt att få detta att inträffa:
föreställ dig att exempelvis Tyskland verkar för att EU:s förhandlare
ska ta fram villkor där handelspartners måste delta för att lösa
flyktingproblemet.
Tar tillvara ekonomiska möjligheter
Vi kan realistiskt sett hoppas på att
vi runt 2030 är bättre på att hantera flyktingarnas enorma ekonomisk
potential. Jordaniens regering experimenterar exempelvis med att låta
syriska flyktingar arbeta i definierade ekonomiska zoner, där detta borde gynna
både flyktingar och den jordanska ekonomin. Det bör också bli lättare att
arbeta via nätet år 2030, vilket underminerar de traditionella
argumentet mot att låta flyktingar arbeta, d.v.s. att de konkurrerar ut
lokalbefolkningen avseende arbetstillfällen och att de inte
någonsin kommer att vilja återvända till sitt hemland.
År 2030
hoppas vi att arabländerna kommer att ta sin beskärda del av muslimska
flyktingar, då detta, med den nya administrationen i USA, har blivit ännu
aktuellare och viktigare som ett moraliskt tvingande nödvändighet. Fler
länder skulle kunna erbjuda stipendiekvoter för de mest akademiskt
begåvade flyktingarna, som regeringen i Argentina nyligen gjorde för 1 000
unga syrianer genom organisationen Blue Rose Compass. Dessa högt
motiverade ungdomar lär sig nu spanska för att kunna utnyttja denna
möjlighet, vilken inte skulle behövas om de kommer in på universitet i
arabiskspråkiga länder, då många länder redan importerar invandrande
arbetskraft från andra delar av världen.
Vill vi eller vill vi inte? Frågan är öppen för oss alla, politiker eller besättningen på planeten.
Written by
Lorna Solis, Founder
and CEO, Blue Rose Compass